Gustaf Erikson |
||
Gamla
färjförbindelser Gamla ångslupar byggda i Göteborg
Jubileumsutställningen 1923 Göteborg Majorna och Klippans Kulturreservat
Rederi AB Gustav Erikson
Sänkta svenska handelsfartyg under II:a världskriget
|
Vetetraden
Vetetraden kallades rutten som segelfartygen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet följde då de skeppade varor mellan Europa och Australien. På grund av passadvindarna och den västliga luftströmmen som går runt Antarktis längs roaring forties är det fördelaktigast att gå runt jorden österut. Det finns beskrivningar på fullriggare som legat i månader och kryssat kring Kap Horn utan att lyckas ta sig runt udden västerut, som till sist gett upp och funnit det snabbare att länsa hela vägen runt jorden (till exempel HMS Bounty). Ett antal gamla befälhavare från vetetraden grundade Kaphornklubben, exklusivt för sjömän som rundat Kap Horn på segelfartyg. Den sista kommersiella resan på vetetraden skedde 1949 med Pamir, en stålbark tillhörig Mariehamnredaren Gustaf Erikson. Under de första månaderna 1936 kulminerade Gustaf Eriksons vetelaster i Spencergolfen. Jämfört med 1935 var skillnaden inte stor. MOSHULU hade gått in i stället för GRACE HARWAR som hade slutat sin långa seglats över haven med en snabb 88 dygns resa i barlast från Köpenhamn till Port Lincoln och ännu snabbare 98 dygns fraktresa från Port Broughton Falmouth. Följande tablå över veteflottan 1936 är gjord efter rederiets positionslistor. Fartygen följde i den ordning de gick från Australien.
HERZOGIN CECILIE, ca 4 200 ton vete från Port Lincoln till Falmouth på 86 dygn. Lasten gick förlorad vid förlisningen. PAMIR, 4 301 ton, från Port Victoria till Queenstown på 98 dygn. Lossning i Birkenhead. POMMERN, ca 4 000 ton från Port Lincoln till Falmouth på 94 dygn. Lossning i Ipswich. VIKING, 4 001 ton från Port Lincoln till Falmouth på 115 dygn. Lossning i Hull. PONAPE, 3 374 ton från Germein till Falmouth på 115 dygn. Lossning i London. PASSAT, 4 584 ton från Port Victoria till Queenstown på 87 dygn. Lossning i Barry Dock. MOSHULU, 4 835 ton från Port Victoria till Queenstown på 112 dygn. Lossning i Cork. L’AVENIR, 3 518 ton från Port Lincoln till Falmouth på 107 dygn. Lossning i London. PENANG, 3 123 ton från Port Lincoln till Falmouth på 113 dygn. Lossning i Tyne. OLIVEBANK, 4 301 ton från port Lincoln till Falmouth på 108 dygn. Lossning i Glasgow. ARCHIBALD RUSSEL, 3 814 ton från Lincoln till Falmouth på 108 dygn. Lossning i Glasgow. WINTERHUDE, ca 3100 ton från Germein till Falmouth på 118 dygn. Lossning i London. LAWHILL, ca 4 500 ton från port Lincoln till Falmouth på 118 dygn. Lossning i Belfast. KILLORAN, 2 991 ton från Port Victoria till Falmouth på 115 dygn. Lossning i Ipswich.
År 1938 var situationen en helt annan. Deras antal hade minskat i Spencergolfen, HERZOGIN CECILIA, L’AVINER och PONAPE var borta för alltid. PAMIR lastade i New Caledonia. Men alla hade frakter ned.
I skymningen den 24 mars 1936 seglade HERZOGIN CECILIA från Falmouth och strandade i gryningen vid Sewer Mill Cove nära Bolt Head; Devon, efter att ha seglat 49 sjömil på 7½ timma i tät dimma och lätt sydvästlig bris, åtskilliga sjömil på sidan om den position hon borde haft enligt sin journal. Om tidvatten eller magnetiska störningar bidrog till skeppsbrottet är och förblir en gåta.
©Copyright 2017-2018 Morgan Lundberg
senast uppdaterad 11 april 2018
hagmanstorp(at)hotmail.com
Byt ut at mot @ |